Jessica Jansson

Den här veckan har inte varit världens roligaste, har känt mig mestadels småhängig. Ont i halsen och snorandes, har varvats med nåt som känts som feber. Men inte värsta sorten, jag har klarat vardagen och är jäkligt nöjd med det. Men klart vi avslutar veckan på topp Jag har fått glada besked. Glada grejer som händer. Saker som får en att känna att: NU jäklar.

Fredagen gick i firandets tecken.

Gott, smarrigt och bara så jäkla radhus!

Tack positiva människor, tack alla ni som peppar, tack alla ni som finns här för mig och min familj

Igår fick jag klippa Maxen. Japp, i ungefär 3 sekunder. Inte alla morsor som kan skryta med att svänga ihop en 3-sekunders-tuppkams-klippning som är både ojämn och sned, haha.

Dagarna rullar på. Helgen har varit mycket angenäm. Vi hade en liten sammankomst i lördags med rosa tema. Så lyckat; En massa snack, We sing, god dryck och rosa detaljer. Gästerna tog dessutom temat på största allvar, och var så rosa och fina så!

Det här gör jag gärna om!

08.00

Fredag it is, men vad hände med det fina vädret? Jo, men vi kör väl lite snöblandat regn då. Boring. Känner mig inte så laddad att ut och motionera mig. Men det kan ju andra sidan vända Jag tar helt enkelt och börjar dagen med lite arbete vid datorn, med en kopp kaffe. Inte så tokigt om jag får säga det själv. Nyhetsbrev är det som främst står på agendan.

13.00

Ser mörkt ut vad gäller väderförbättring… Men kanske bra. Känner mig lite halvsjuk, allt går på halvfart. Sånt här väder gör ju att man med gott samvete kan skita i motionsrundan. Och att det kommer kännas mycket skönare i eftermiddag/kväll att bara softa med barnen. För att inte tala om nerburrningen i soffan, lääängtar

Varför det kom snö så hastigt och lustigt? Jo men det ber jag om ursäkt för, det var ju så klart för att jag tvättade alla overaller igår och gjorde dem redo för förrådssemester…

Idag när jag hämtade barnen från dagis hade jag och Linus en mindre dispyt. Vardagsmat för en mamma. Det finns nämligen oändligt mycket saker att vara icke överens om. Idag gällde det kläder, och hur varm Linus var. Och nej, det var inte att mamman tvingade honom ha jacka på sig, och nej det gällde inte heller att mamman tvingade honom ha tjocktröja på sig. Där tycker jag gott han kan få känna efter själv, när det är ok väder. Nej, tjafset gällde att min kära son prompt skulle gå i bar överkropp! Personligen kan jag väl tycka att det är aningen tidigt att köra all in och visa bringan. Jag satte ner foten och drog min gräns. Så där stod jag i tamburen med en son utan någon som helst tröja (ja den slet han av sig innan jag hann reagera).

Herregud, vad får dom allt ifrån?

Väl hemma (med tröja på). Gick vi loss med lite fröpåsar i trädgården. Nu håller vi tummarna att det kommer upp nåt

Kommer ni ihåg mitt prat om tjejmilen? Foten har blivit bra, med hjälp av svärfar. Överansträngning med dålig sko löd domen. Jag tjatade dock till mig några pluspoäng för att skorna var rosa Nu är jag dock back in business igen, mest tack vare mina nya skor! Tack snälla för dom!

Jag tränar som aldrig förr (det säger dock inte så mycket i ärlighetens namn ) Men det är kul, så jäkla roligt att se hur jag förbättras. Idag gav jag mig ut på milen, tanken var att jag skulle springa halva och gå resten. Men sen sätter man ju upp små delmål i skallen. Och dessa delmål ändras hela tiden. För när man klarat det första inser man att man kan klara det andra, och när man klarat det inser man att det inte är så långt till nästa osv osv. Resultatet av dessa mål var iallafall att jag sprang hela jäkla milen! Och det känns bra mina vänner. Det här hade jag verkligen aldrig kunnat tro om mig själv! Fy 17 vad nöjd jag är. Nu återstår bara att göra om den, haha, och på sikt förbättra tiden. Kul, kul, kul!

Nu i efterhand undrar jag dock hur det gick till, jag brukar liksom börja tröttna och tycka att det är långtråkigt efter 10 minuter…

Igår spelade jag och barnen lite tv-spel en sväng, det gick finfint. Till och med så fint att Linus rusar iväg med lillebror i släptåg för att göra en belöning till mamman.

En lite annorlunda maracas… Som givetvis var inslagen i en kartong som jag fick leta efter. Och så långt kändes det hela mycket rörande, fint och hanterbart. Men när Linus (min alldeles egna ingenjör) kommer på att han måste bygga en förvaring till den, då blir mamman nervös. Och mycket riktigt, jag känner min son, förvaringen blev… stor och otymplig.

Men som bekant, det är tanken som räknas! Och jag är oerhört glad åt mina fina barn trots de konstverk de ger mig

Vilken härlig dag. Till skillnad från igår får vi idag njuta av sol och faktiskt lite värme. Stora killen drog på Mulle och efter det har vi mest varit ute. Fixat lite i trädgården och bara varit. Så härligt. Living la villa-life.

Bra hjälp får man!

Idag har lilla Maxen varit hängig, och den mina vänner är inte vanlig. För att aktivera stackaren som inte riktigt orkade ut och leka i snörusket (ja, håll i hatten, men aprilväder pågår) plockade jag fram pärlor och pärlplattor. Här ska produceras tänkte jag. Max tyckte det var kul i ungefär två grodfötter… Sen satt mamman kvar och pillade med pärlorna, medan Max drog en siesta i soffan. Och jädrar, det är ju rätt rogivande det här med pärlplattor. Nästan som pussel. Jag satt där i min ensamhet och tänkte på sambons syster Michelle, hon och jag har nämligen ett pusselförlutet tillsammans (och mer rogivande sysselsättning finns ju inte). Varför provade vi aldrig pärlplattor? Så snart hon behagar komma hem ska jag bjuda hem henne på snittar, vin och pärlplattebygge. Det blir fint det.

Sambon och Linus kom hem. Jättelycklig mamma meddelar att Maxen och mamma har byggt pärlplattor.

-Så Linus, nu kan du och jag också bygga.

-Näääääää, va tråkigt.

?????!!!!!????? Hrmpf. What. Sambon fattade iallafall galoppen, och vilken talang! Jag är imponerad. Han var så jädra bra att han drog hem vinsten i dagens snyggaste pärlplatta (varför jag inte vann? Nä jag kunde ju inte 100%-igt fokusera, jag hade ju sjuka barn i huvudet…. eller nåt)

Här har vi pärlplattan som jag är grymt impad utav!