Jessica Jansson

Nu har vi kommit hem från vår semester, och tur är väl det, annars hade väl hela Gränby brunnit upp idag…

Hemkomna från en semestervecka kände vi ju givetvis att barnen skulle få träffa mormor och morfar, yra runt och umgås liksom. Dessutom är det ju mors dag, så lite tårta vill ju magen få i sig Iallafall, där var vi och mormor kom hon med, och trevligt hade vi. Tack tack!

På vägen hem, ja vi cyklade, the whole happy family, ser och hör min skarpsynta sambo något häpnadsväckande, en gäng ungdomar har tänt eld på en soptunna som de sedan sparkat omkull. Vi svänger in, och ser hur det ryker… Inga eldslågor precis. Men min sambo, han vet när det är dags att ta sitt ansvar. Hallå, det var torrt ute, branden hade kunnat sprida sig till den intillliggande busken och sedan vidare till skolan. Och ja, hade det velat sig riktig illa hade nog hela gränby kunnat stå i lågor. Han ringer larmcentralen.

-Ja hej, mitt namn är Henrik Jansson, det är så att vi precis cyklat förbi en soptunna som ryker, ni kanske borde skicka hit nån.

Jag har ju egentligen ingen aning om vad rösten i luren säger. Men jag gissar att hon luskar i brandens allvarlighetsgrad. Sambon säger ju som det är, det ryker, men syns inga lågor. Men vi kan ju inte mycket göra, tyvärr jonnar vi ju inte runt med en brandsläckare på ryggen och det är ju inte så att man gärna stampar ut en möjlig papperkorgseld i flip flops…

-Vill ni vi ska vänta? Hör jag sambon säga.

Öhhh. Så där står vi, jag, sambon och två barn och inväntar brandbilen. Skoja inte att jag skämdes när det svänger upp en brandbil full med fullvuxna karlar. De kliver ur bilen, typ fyra pers, går i bredd mot den rykande korgen.

-Bra att ni ringde, säger en.

Jag vet ju fortfarande inte om han var ironisk eller om han mena allvar. Asså seriöst vi kanske bara störde deras rast. Undra om det är mig, sambon och de två barnen som är dagens snack i fikarummet.

-Höhö, Bengan, tror du cykel-mupp-familjen ringer oss när det är dags att blåsa ut adventsljustaken också, höhö.

Ibland vet man verkligen inte huruvida man gör samhället en tjänst eller om man bara är en belastning. Sambon är övertygad om att det var helt rätt. Jag är tveksam. Linus verkar nöjd över att få se brandbilen. Och Max, ja han bara hängde med.

-Idag är det maj!

Det var det första Linus sa imorse, när han kom in och väckte oss. Vi har ju hela tiden sagt att i maj ska vi åka flygplan. Ja det är en enormt förväntansfull grabb vi snackar om. Det kommer att bli så kul att känna av Linus glädje där nere, han kommer vara så glad, och strutta runt i sina nya sandaler (ja vi hittade såna igår, 2 par, Jessica-fynd ni vet ) Härligt!

En sak som slog mig igår var dock, hur 17 ska vi få Maxen att hålla sig på hyfsat samma plats i 4 timmar? Hmm. Den blir svår.

Nä, nu är det bara att sätta fart, vi har en hel del att ta tag i. Det sista med beställningar ska styras upp. Jag har tur som har världens snällaste föräldrar som har lovat att ta på sitt ansvar och se till att paketen kommer till posten. Ett projekt mindre, tackar tackar! När jag insåg igår att jag inte skulle hinna klart blev det lite svettigt, men mamma och pappa fix. Vad skulle jag göra utan dom? Och så ska vi packa det sista. Känns bra att vi iallafall har passen under kontroll, även om det såg mörkt ut ett tag Men det är en annan historia…

Kram kram!

Jobbet fortlöper. Imorgon bär det av på semester. Min plan var ju att ha hunnit lansera vår internationella sida för namnsmycken, eller som vi (tror vi ska) kalla dom: Personal Silver Name Tags.

Ja ja, vi har ju all tid i världen, så lite hastigt och lustigt har vi styrt om reklambladen, hihi. Ja man kan ju omöjligt åka till främmande land utan reklamlappar, hihi. Självklart ska jag råka glömma såna lite här och var. Nä, det är inte pinsamt, det är företagsamhet på hög nivå. Syster ska vara glad att de precis är klara, annars hade Tunisen också fått en lansering av denna stora händelse, som alltså kommer att ske den 15 juni! Men men, nästa gång då får syster vara med och sprida budskapet. Nu får hon hålla sig till tåls med att vara Bellmanansvarig.

I övrigt börjar väl saker falla på sin plats inför vår ”semester”. Packningen är (snart) packad. Och jag måste bara en liten sväng till butiken imorgon. Hann liksom inte riktigt med allt jag skulle idag. Ja jag erkänner, det börjar bli snuskigt stressigt nu. Men det är väl en del av charmen Bäst att fortsätta. Ciao!

Hoj hoj, det närmar sig ett slut. Men jag kommer på semestern drömma om namnsmycken. Fast det är ju angenäma drömmar Mycket beställningar inför mors dag, dop etc.

Nu blir det stan. Lite shopping inför resan, egentligen skulle jag förbi en trevlig tjej på twilfit, men vet inte riktigt hur jag ska hinna…

Men sommarpjuck till Linus, hårsnoddar, fina kuvert, apoteket är det viktigaste på vår lista (ja mamma, jag har skrivit en sån faktiskt. Känn dig stolt.) Var det nåt mer tro?

Stressa lite fart i syrran har jag gjort också. Hon lät som efter en helkväll på etage (men det är bara förkylningen som spökar) Så henne ska vi hämta upp på vägen. Blir ju bra det här. Nu är det dags att packa jobbprylar och dra. Hörs da´!

Jag har inte packat och Linus har inte fått lägga något i resväskan idag. Ja ja, det man inte hinner idag hinner man imorgon

Men Max har fått två fina överdelar av Moster idag. Så fina! Tack snälla!

Det här msn’et fick jag vid lunch. Gissar att lillkillen var trött men INTE ville sova för att hunden var i källaren och åkte tvättmaskin

Själv har jag haft långlunch med Robert och Sunny som var förbi i butiken. Så trevligt!

Innan butiken var vi på fika hos mormor, bullar, kakor och rabarberpaj, det ni!

Ikväll kommer systeryster förbi, vissa dagar är man så social att man förvånar sig själv. Me like!

Härligt väder, man blir så uppåt. Nu håller vi på att tvätta för fullt, så ikväll blir det väl till att börja packa på allvar. Jag har lovat mig själv att vi inte ska stå på lördagmorgon, yra som höns, och rafsa ner det vi tror vi behöver. Nä, jag tänkte till och med låta Linus lägga ner lite saker i resväskorna ikväll, han kommer bli alldeles salig. Han har nog inte förstått hur snart det är den 23 maj.

Man har ju försökt lite, idag är det onsdag, sen blir torsdag, sen fredag, och sen är det lördag och DÅ ska vi åka på semester. Då ska vi åka flygplan.
När det sista är sagt börjar han hoppa jämfota och berätta vilka som ska åka och vad vi ska göra.
Sååå söt. Bara flygresan kommer bli ett äventyr för honom.

Det här kommer bli underbart. Jag ser verkligen fram emot en liten flykt från vardagen. Så klart kommer en dator följa med, och det verkar som att man mot en avgift kan få internet på hotellet. Funkar det så lär vi köra på det. Kan man faktiskt när man har lite dötid nånting svara på lite mail och sköta sånt. Slipper webbutiken verkligen bli lidande. Och så kan man ju få blogga också Men vi får se, det visar sig på plats. Nu ska jag sätta fart här, ha en bra dag alla!